Nu börjar dagarna bli längre, sommarlovet börjar närma sig, människor som möter varandra på gatan börjar se varandra igen, koltrasten börjar bygga sitt bo. Börjor är viktiga! Minst lika viktiga som slut. Men hur börjar man då? Vi har samlat några av våra favorit-börjor här nedanför:
”Min mor körde mig till flygplatsen med fönsterrutorna nervevade. Det var tjugotre grader varmt i Phoenix, och himlen var molnfri och klarblå.” Ur Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer
”Senare skulle jag komma att se det som att gå över gränsen. Det var kanske det som min mamma också höll på med. Att gå över gränsen.” Ur Vilda gröna ögon av Joyce Carol Oates
”Var det någon som hörde på radion den femtonde oktober förra året? Var det någon som hörde, att de frågade efter en försvunnen pojke?” Ur Mio, min Mio av Astrid Lindgren
”Traktens högsta punkt är insvept i mystik. Det sägs att en man dog där under ett våldsamt oväder, i kamp mot en ondska som hotade hela världen.” Ur Väktarens lärling av Joseph Delaney
”Jag önskar att jag hade en pojkvän. Jag önskar att han hängde i garderoben på en galge.” Ur Innan jag dör av Jenny Downham
”Hej älskling!” Ur Hey Dolly av Amanda Svensson
”Ingenting har någon betydelse, det har jag vetat länge. Så det är ingen idé att göra något, det har jag just kommit på.” Ur Intet av Janne Teller
Har du någon favorit-början? Har du tänkt ut en egen superfin början? Dela med dig genom en kommentar…
Låter som ett bra projekt.
Hej!
Jag blev så glad när jag hittade er blogg, jättebra idé som jag tror många saknat. Hoppas många hittar hit!
Min egen favoritbörjan är bl a inledningen till Tolkiens ”Bilbo”: I en håla under jorden bodde en hobbit. Inte en otäck, smutsig, fuktig håla full med maskar och kryp och däven lukt, inte heller en torr, kal, sandig håla utan något att sitta på eller äta. Det var en hobbithåla, och alltså var den hemtrevlig.”
Hmmm… – vad sägs om: ”Det var en gång…
Inte alls dumt
Men är det inte själva slutet på just den meningen som sätter an tonen för berättelsen? Och apropå Bilbo känner jag precis hur hemtrevlig den där hobbithålan är…
Jovisst – Pernilla – och slutet på den meningen är det ju bara Du i hela Universum – som VET
Äntligen stod prästen i predikstolen.
Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå!
Ur Gösta Berlings Saga, 1891